Isabelle.

Nej jag har inga skrapsår kvar. Nej jag har inget gips kvar. Bara för att man inte ser skadan betyder det inte att den inte finns där. Hjärnan måste få återhämta sig i sin egen takt. På sjukhuset togs alla konkreta skador om hand på en gång, men hjärnskakningen det var det ingen som berättade bieffekterna av. Det är ett FAKTUM att man sover och ska sova mycket efter en hjärnskakning. Precis som vilket sår som helst tar sin tid att läka är det hjärnans sätt att göra det på. Jag vet att jag sover mycket. Men vad i all världen gör det? Jag förstår om man kan tro att jag har vänt på dygnet, som ett slående engångstillfälle ikväll när klockan är natt för länge sedan. Men det är faktiskt så att jag vanligtvis går och lägger mig samtidigt som vanliga arbetande människor någon gång innan midnatt. Jag har inte vänt på dygnet. Det är bara det att innan klarade jag mig bra på 7-8 timmars sömn som vilket Svensson som helst, men nu motsvarar samma känsla av att känna sig utvilad, pigg och fräsch efter ungefär 12 timmar för mig. Det är skönt att sova och vad gör det om man "sover bort dagarna" så länge man mår bra? Det är inte direkt så att jag sysslar med något förbjudet, det hade varit skillnad om jag höll på med något som är skadligt. Jag är ju bara oskyldig trött! Olyckan är inget jag skyller på för skojs skull, det är bara ett faktum till varför det har blivit såhär. Det är ingen ursäkt till att jag ska få sova fram till lunch. Det kommer ta ett tag innan jag är 100 % återställd även om det bara är märkbart på relativt små saker. Jag blir så ledsen när folk inte förstår eller vill förstå min situation. Jag vill absolut inte vara den som spelar martyr, jag vill bara att folk ska förstå och inse faktum. Jag är inte onormal, prata själv med min läkare eller neurolog. Och i framtiden... SOV GOTT! Det ska jag göra nu.