Isabelle.

Mitt humör går väldigt upp och ner hela tiden. Idag är det ingen bra dag, jag är bara helt apatisk. Går runt som i min egen lilla bubbla. Samtidigt som jag är så jävla förbannad. Min värld har verkligen stannat samtidigt som alla andras värld rullar på i rätt riktning, jag är så avundsjuk. Jag är inte mig själv än. Känns som att jag inte orkar någonting, orkar inte bry mig. Och så är jag så trött, jag är så trött hela tiden. Konstant. Det är tydligen normalt efter en olycka som min. Det blev en rejäl smäll och många skador. Men jag vill inte, jag orkar inte må dåligt. Jag vill bli frisk direkt och inte bara fysiskt utan psykiskt också. Jag pallar inte att vara ett jävla nervvrak. Jag vet att man alltid måste igenom skiten för att kunna må bra igen och det är precis det jag inte orkar ta mig igenom. Jag vet inte hur man gör. Fan va dumt det känns att blotta sig själv på en blogg. Men vem vet det kanske hjälper mig själv på något sätt att få ut skiten. Lite som terapi. Jävla psykfall.

För tillfället är jag mest deprimerad för att jag insett att jag säkerligen inte kommer få komma tillbaka till Guadeloupe. Kommer inte få tillbaka mitt gamla jobb, hus, vänner, väder, liv, inte ens för en stund. Får inget avslut liksom. Ingenting blev som planerat. Det känns åt helvete. Jag hann ju inte ens säga hejdå. Blev lite snabbt hejdå till vissa på flygplatsen bara. Men inget riktigt hejdå, jag trodde ju jag skulle vara tillbaka inom max två veckor ungefär. Hade jag vetat då hur det skulle gå hade jag bara hållit om dom och aldrig velat släppa taget. Jag saknar mitt gamla liv så oerhört mycket. Det skulle tagit slut med säsongens slut för eller senare, men detta gick så snabbt att jag inte hann reagera över någonting. Jag vill tillbaka. Vill få ett avslut. Samtidigt blir jag förbannad på mig själv hur fan man kan vara så otacksam. Jag lever ju. Hur kan man tänka mer på det liv som var än att jag i nuläget mår bra och faktiskt har kommit undan med relativt lindriga skador? Jag fattar inte hur tänket funkar. Varför blir det såhär?

Jag är i alla fall glad att jag har så underbara nära och kära. Alla som hjälper, stöttar och bara frågar hur jag mår. Jag har världens bästa vänner. Och idag ska Amanda, Tora och Rebecka komma till mig. Amanda har till och med åkt hem från sin säsong i Sälen för att hälsa på mig. Jag har verkligen världens bästa vänner. I alla hörn av världen de nu är. Tack för att ni står ut med mig när livet är tufft.