Isabelle.

För någon timme sedan kom jag hem från gospelkören. Det jag älskar med att körrepet är i kyrkan är att vi alltid i slutet bara tar det lugnt, tänder ljus, sjunger fina psalmer och pratar om tänkvärda saker i livet. Idag var det två utbyteskillar där från Ecuador som pratade om varför de blev troende. En av de berättade om dagen då han trodde han skulle dö, när några rånare riktade en pistol mot hans huvud och hela hans liv spolades upp i hans huvud. Han klarade sig i alla fall, och var övertygad om att Gud var med honom. Ibland när jag tänker tillbaka på min trafikolycka så tänker jag vilket mirakel det var att det gick så bra för mig ändå som det gjorde. Nu slog jag bara ut lite tänder, bröt näsan och handleden och kraftig hjärnskakning och vad är det i det stora hela om man tänker att jag kunde ha dött eller blivit förlamad hur lätt som helst? Jag tror det var menat att jag skulle överleva, på något sätt tror jag att det var bestämt. Jag tror jag hade en skyddsängel med mig, mormor kanske såg efter mig där uppe i himlen, skyddade mig och hjälpte mig. När man själv är med om en traumatisk upplevelse börjar man fundera och tro att det kanske trots allt finns högre makter. I have a guardian angel.


Det här är bara någon timme innan hela mitt liv förändrades.






Tänk vad livet kan ändras fort. Från att leva drömmen i paradiset och
bada i vattenfall, till att ligga på sjukhus och kämpa för livet. Livet
kan ändras så snabbt, ta vara på varje dag - och ta hand om er!