Bakisäventyret
Asså gud vilken gårdag jag hade!
Vaknar upp hos M och trött som fan efter lördagens party pallrar man sig iväg för att snart åka till Norrköping på High School Musical. När jag väl kommer hem är det låst och ingen hemma och jag upptäcker att jag såklart glömt att ta med nycklarna! En halvtimme kvar till avfärd och där står jag med partyoutfit och mascara under ögonen och mobilen är såklart död... Jag joggar till farmor & farfar och tänker att jag hinner nog göra mig i ordning där för att sen bli upphämtad. INGEN HEMMA - såklart! Klockan tickar och jag springer det fortaste jag kan till pappa i ren panik, svetten rinner och tårarna är nära. Var är familjen? Har de åkt utan mig? Jag kommer till slut fram helt flåsig till pappa och ber till gud att han måste vara hemma. Ringer på dörrklockan typ 10 ggr och naej - INGEN HEMMA! PANIK, jag har förstört hela dagen tänker jag, missar musikalen jag fått i julklapp och värst av allt, vad ska familjen säga? Ska Bea gå ensam på musikalen? Nu har jag två val, sätta mig här i trapphuset och grina eller hitta på en desperat åtgärd. Det slutar med att jag ringer på hos pappas granne, som visar sig vara världens gulligaste tant, och ber att få låna telefonen. Möter upp mamma, byter kläder och slänger mig in i bilen. Väl i bilen, bakis som fan, vänder sig magen ut och in, jag skriker till rallyÖrjan saaaaakta neeeer och måste fokusera på träden i horisonten hela vägen till Norrköping för att inte spy...
Så var det med den historien. Med mascara under ögonen, stripigt hår och mycket ofräsch lyckades jag till slut efter en macka, två bananer, en Cola och en påse Ahlgrens bilar ta mig igenom High School Musical med nöd och näppe! Självklart har vi dessutom platserna på högsta balkong så man vill spy av höjdrädsla. Grattis till mig - aldrig mer bakis på musikal! Aldrig mer glömma nycklarna! Alltid ha en fulladdad mobil!
Vaknar upp hos M och trött som fan efter lördagens party pallrar man sig iväg för att snart åka till Norrköping på High School Musical. När jag väl kommer hem är det låst och ingen hemma och jag upptäcker att jag såklart glömt att ta med nycklarna! En halvtimme kvar till avfärd och där står jag med partyoutfit och mascara under ögonen och mobilen är såklart död... Jag joggar till farmor & farfar och tänker att jag hinner nog göra mig i ordning där för att sen bli upphämtad. INGEN HEMMA - såklart! Klockan tickar och jag springer det fortaste jag kan till pappa i ren panik, svetten rinner och tårarna är nära. Var är familjen? Har de åkt utan mig? Jag kommer till slut fram helt flåsig till pappa och ber till gud att han måste vara hemma. Ringer på dörrklockan typ 10 ggr och naej - INGEN HEMMA! PANIK, jag har förstört hela dagen tänker jag, missar musikalen jag fått i julklapp och värst av allt, vad ska familjen säga? Ska Bea gå ensam på musikalen? Nu har jag två val, sätta mig här i trapphuset och grina eller hitta på en desperat åtgärd. Det slutar med att jag ringer på hos pappas granne, som visar sig vara världens gulligaste tant, och ber att få låna telefonen. Möter upp mamma, byter kläder och slänger mig in i bilen. Väl i bilen, bakis som fan, vänder sig magen ut och in, jag skriker till rallyÖrjan saaaaakta neeeer och måste fokusera på träden i horisonten hela vägen till Norrköping för att inte spy...
Så var det med den historien. Med mascara under ögonen, stripigt hår och mycket ofräsch lyckades jag till slut efter en macka, två bananer, en Cola och en påse Ahlgrens bilar ta mig igenom High School Musical med nöd och näppe! Självklart har vi dessutom platserna på högsta balkong så man vill spy av höjdrädsla. Grattis till mig - aldrig mer bakis på musikal! Aldrig mer glömma nycklarna! Alltid ha en fulladdad mobil!
Kommentarer
Trackback
