Isabelle.

Idag är det din dag pappa. Du skulle ha fyllt 50 år. Gamle gubbfan hade du säkert sagt. Det är så jävla tomt utan dig. Utan GF. Fotboll på din dag också, som du hade älskat. Och du som sa att vi skulle åka till Nya Zeeland när du fyllde 50 också, vi tillsammans. Din drömresa. Hur fan kan livet ändras så mycket? Och från en dag till en annan? Jag har varit så jävla arg pappa. Jag tycker allt är så orättvist! Alla dåliga sidor kommer fram och jag kan bli så fruktansvärt avundsjuk på andra. Det har gått 1,5 år sedan vi sågs nu och det går inte att undgå att du inte varit här. Det är så jävla TOMT. Och mycket har hänt i livet, det är så mycket jag vill berätta. Så många gånger jag velat fråga dig saker eller bett om din hjälp. Jag vill bara ha en sista kram. Om jag bara kunde få en sista kram och berätta hur mycket jag älskar dig. Hur mycket du betyder. Jag kan inte ta bort ditt nummer ur telefonen. Det går inte pappa. Men jag har kommit en bit på vägen. Jag försöker så gott jag kan. Jag försöker kämpa på och må så bra det bara går. Dina barn är fighters, det vet du. Känslorna är för stora för vad en människa kan beskriva. Du kommer alltid att finnas i mina tankar och vara oändligt saknad. Resten av livet.