Isabelle.

Jag har kommit på en grej! Jag tycker att det är skitkul att skriva, undersöka, leta info, skipa rättvisa och beröra. Det är så himla kul när man får till en bra text som väcker uppståndelse och får en annan människa att tänka till. Det är det som är det roligaste med hela grejen att man faktiskt påverkar och berör en annan människa på ett eller annat vis. Under all min kontakt med myndigheter o.s.v. har jag blivit riktigt bra på att uttrycka mig och har lärt mig hur man handskas med dom. Jag har lärt mig så himla mycket hur den juridiska djungeln fungerar, hur man gör med ersättningar och hur sjukhussystemet är uppbyggt. Det är jag så himla glad över att jag kan nu för man har sådan nytta av det så det är inte klokt. Det är så himla kul att kunna slänga iväg ett mail till överläkare på sjukhus, Danska stadsförvaltningen, och allt vad det nu är, och veta exakt vad man pratar om och kunna prata "deras språk" liksom, och få de att lyssna på en. Jag brinner verkligen för är att skipa rättvisa och föra saker framåt och skriva och bevisa att Jag har faktiskt rätt, Lyssna på mig för så här är det, Ni måste göra någonting åt detta. Man kanske skulle ta och bli journalist och jobba med orättvisor... Skriva artiklar som väcker uppståndelse och som får människor att tänka till. Tänk så många människor som far illa där ute. Tänk så många som behöver få sin röst hörd. Tänk så många som förtjänar bättre. Tänk så många viktiga saker som väntar på att uppmärksammas. Jag vill skriva om viktiga saker! Jag vill beröra. Jag vill att jorden ska bli en bättre plats.

Apropå att ändra världen. Tänk om alla vore som killen i denna film. Världens mest inspirerande film. Han är min idol.

Jag har blivit erbjuden att få gå på hypnos på sjukhuset. Funderar på att testa! Vad tror ni?

Filip och Fredrik hade i alla fall riktigt kul;

När man är ung är man odödlig.

När man är ung ska man kunna:
* parta som ett svin
* sova bara några timmar och sen orka köra järnet igen
* jobba i stort sett hur mycket som helst
* sitta uppe till midnatt och glo på TV
* ta den där resan till Australien och hoppa fallskärm och bungy jump
* vara lite galen och leva lite farligt.

Man ska kunna göra allt det här och det är fullt normalt!
Jag kan dock inte göra allt det här längre... Jag kan inte, jag orkar inte och jag måste acceptera det.

När man är ung ska man inte kunna/behöva:
* kontakta myndigheter
* kämpa med försäkringsbolag och försäkringskassor
* gå till sjukhuset regelbundet
* sova 10 h/natt
* ha löständer
* vara sjukskriven
* vara försiktig med alkoholen

Man ska inte behöva allt detta, för när man är ung är man ung! På många sätt har jag vuxit upp jättesnabbt. Jag vill inte, men jag har tvingats göra det. Jag har sett döden i vitögat och jag ser numera den farliga synvinkeln i allt och i mycket som jag tidigare tyckte var spännande och kul. Jag måste strula med myndigheter, ersättning och sjukhus. Det är bara så det är, man måste gilla läget.

Lev nu för fæn livet! Man är bara ung en gång. Fullt ös, medvetslös! Det skulle jag gjort om jag var du och det kommer jag att göra när jag blir frisk, var så säker!

FAKTA
"Om man får ett slag mot huvudet kallas det också traumatisk hjärnskada.
Varje år händer det ungefär 22 500 personer.
Det händer mest unga män,
men också äldre människor.
Det vanligaste är att man är med om en trafikolycka,
eller att man fallit eller blivit misshandlad av någon.

Hjärnan är mycket svår att förstå.
Idag vet forskare mer än förut om hjärnan.
Det gör att vi vet mer om hjärnskador.
Men ännu vet vi inte tillräckligt mycket.

Det vi vet är att hjärnan kan laga sig själv
och att man kan hjälpa till med det.
Den som har fått skador på hjärnan behöver sedan
lång tid för att återhämta sig. Vi måste också lära oss
hur man kan leva ett bra liv trots att man har en hjärnskada."

 

Exempel på funktionsnedsättningar efter neurologisk skada eller sjukdom.

Röd färg: Mina nuvarande symptom
Blå färg: Mina tidigare symptom

neuroguiden.se + lul.se

Suck. Jag blir så ledsen när folk inte förstår mig. Det är jättejobbigt. Många tycker ofta att jag är klen och jag får ofta höra saker som "kom igen nu, det är väl inte så farligt", "det där orkar du, det är väl ingenting." Hur många gånger ska jag behöva säga att JAG ORKAR INTE!!!! Fatta trögt?! Fan att jag har gjort illa hjärnan och inte benet eller nåt, det skulle vara mycket enklare om jag gick på kryckor eller så, för då syns det att man är skadad. Det gör mig så jävla ledsen att ingen fattar, och att ingen kommer göra det heller. Jag skulle vilja att det fanns något sätt att visa hur det känns att ha en hjärnskada. Att det fanns en maskin som gjorde att man fick känna på hur det känns eller nåt. Det är inte mitt psyke det är fel på, det är kroppen. Jag har många gånger kört för hårt med mig själv och av det har jag lärt mig att jag måste lyssna på kroppen annars får jag världens bakslag. Jag vill inte, men jag måste.

Jag hittade en väldigt intressant artikel...

Kan en öl hjälpa mot hjärnskador?
Kanske.

För någon timme sedan kom jag hem från gospelkören. Det jag älskar med att körrepet är i kyrkan är att vi alltid i slutet bara tar det lugnt, tänder ljus, sjunger fina psalmer och pratar om tänkvärda saker i livet. Idag var det två utbyteskillar där från Ecuador som pratade om varför de blev troende. En av de berättade om dagen då han trodde han skulle dö, när några rånare riktade en pistol mot hans huvud och hela hans liv spolades upp i hans huvud. Han klarade sig i alla fall, och var övertygad om att Gud var med honom. Ibland när jag tänker tillbaka på min trafikolycka så tänker jag vilket mirakel det var att det gick så bra för mig ändå som det gjorde. Nu slog jag bara ut lite tänder, bröt näsan och handleden och kraftig hjärnskakning och vad är det i det stora hela om man tänker att jag kunde ha dött eller blivit förlamad hur lätt som helst? Jag tror det var menat att jag skulle överleva, på något sätt tror jag att det var bestämt. Jag tror jag hade en skyddsängel med mig, mormor kanske såg efter mig där uppe i himlen, skyddade mig och hjälpte mig. När man själv är med om en traumatisk upplevelse börjar man fundera och tro att det kanske trots allt finns högre makter. I have a guardian angel.


Det här är bara någon timme innan hela mitt liv förändrades.






Tänk vad livet kan ändras fort. Från att leva drömmen i paradiset och
bada i vattenfall, till att ligga på sjukhus och kämpa för livet. Livet
kan ändras så snabbt, ta vara på varje dag - och ta hand om er!

Aw jag börjar nästan gråta snart. Är inne och kollar på Astrid Lindgrens barnsjukhus internetsite. Barnen har clowner och trollkarlar som kommer och hälsar på och piggar upp dom ibland. Och så får de spela in låtar i Musikverkstan

Thomas, 9 år sjunger One:

http://hem.passagen.se/musikverksta/att/one.mp3

Jag är så himla trött! I helgen ska jag sova ikapp en hel veckas för lite sömn. Kan jag inte bara få bli frisk eller?! :( Så himla less på det här. Jävla olycka som har orsakat så mycket skit. VAFAN. Jag har varit på ger-rehab ett antal gånger nu. Det är på vanlig svenska rehabilitering efter kraftig hjärnskakning. Så nu har jag gjort 6 timmars tester för att kolla hur hjärnan har återhämtat sig. Jag fick rita, trumma, spela kort, svara på tusen frågor... det man testade var logik, allmänbildning, motorik, luktsinne, sifferminne, språkminne o.s.v. Min läkare sa att jag är en klassisk hjärnskada. Jag hade bra resultat på allt utom något som kallas arbetsminne och är det vanligaste efter krafitgt slag mot huvudet i hög hastighet. Det innebär att jag dels blir väldigt lätt trött och utmattad och måste anstränga mig mer och sova mer än normala människor. Jag har också svårt för vissa saker och måste träna upp hjärnan. Min läkare sa att jag ska lösa Soduku, träna huvudräkning, spela Tetris och World of Warcraft! Det ska tydligen vara jättebra för att man måste vara snabb och hålla reda på många saker samtidigt.

Min livsstil har dock ändrats radikalt nu när jag börjat jobba hemma i Sverige igen. I England jobbade jag ju nätter och då kunde jag sova mina 10 timmar som jag behöver. Men nu när man jobbar vanligt 8-4 jobb är det lite svårare. Jag måste gå och lägga mig jättetidigt (jag som är nattmänniska) och är ändå helt förstörd på mornarna när jag måste hålla mig vaken. Jag kan fortfarande sköta mitt jobb givetivis, men det är otroligt ansträngande för jag måste koncentrera mig så mycket.

Ändå sa doktorn att jag har jättebra prognos för att bara ha gått 4 månader sedan olyckan. Jag vill vara frisk NU. Jag vill kunna leva exakt som jag kunde innan! Det är en svår balansgång...Jag har gjort så himla mycket roligt på sista tiden, för är det något jag har insett så är det att man lever bara en gång! Man ska passa på att njuta av livet och göra massa roliga saker, göra det som faller en in och inte vara så förnuftig hela tiden. Man fattar inte hur fort livet kan få en vändning och man vet aldrig när det tar slut. Man tror liksom inte att en sådan grej som en olycka ska hända en själv eller någon nära. Hur som helst nu när jag jobbar på vanliga arbetstider känns det som att jag inte hinner med att leva ibland. Det blir mycket jobb och det blir mycket sömn. Och när jag väl gör något roligt efter jobbet och kommer i säng lite för sent är jag helt förstörd dagen efter. Jag vill ju inte bara jobba och sova! Och sedan kommer helgen och då vill man bara sova ikapp en hel veckas för lite sömn. Jag vill vara frisk...

Nej jag har inga skrapsår kvar. Nej jag har inget gips kvar. Bara för att man inte ser skadan betyder det inte att den inte finns där. Hjärnan måste få återhämta sig i sin egen takt. På sjukhuset togs alla konkreta skador om hand på en gång, men hjärnskakningen det var det ingen som berättade bieffekterna av. Det är ett FAKTUM att man sover och ska sova mycket efter en hjärnskakning. Precis som vilket sår som helst tar sin tid att läka är det hjärnans sätt att göra det på. Jag vet att jag sover mycket. Men vad i all världen gör det? Jag förstår om man kan tro att jag har vänt på dygnet, som ett slående engångstillfälle ikväll när klockan är natt för länge sedan. Men det är faktiskt så att jag vanligtvis går och lägger mig samtidigt som vanliga arbetande människor någon gång innan midnatt. Jag har inte vänt på dygnet. Det är bara det att innan klarade jag mig bra på 7-8 timmars sömn som vilket Svensson som helst, men nu motsvarar samma känsla av att känna sig utvilad, pigg och fräsch efter ungefär 12 timmar för mig. Det är skönt att sova och vad gör det om man "sover bort dagarna" så länge man mår bra? Det är inte direkt så att jag sysslar med något förbjudet, det hade varit skillnad om jag höll på med något som är skadligt. Jag är ju bara oskyldig trött! Olyckan är inget jag skyller på för skojs skull, det är bara ett faktum till varför det har blivit såhär. Det är ingen ursäkt till att jag ska få sova fram till lunch. Det kommer ta ett tag innan jag är 100 % återställd även om det bara är märkbart på relativt små saker. Jag blir så ledsen när folk inte förstår eller vill förstå min situation. Jag vill absolut inte vara den som spelar martyr, jag vill bara att folk ska förstå och inse faktum. Jag är inte onormal, prata själv med min läkare eller neurolog. Och i framtiden... SOV GOTT! Det ska jag göra nu.

I fredags var jag och min älskade mor ute och åt. Vi bestämde på sjukhuset att vi skulle göra det när jag hade blivit frisk. Och jag känner mig "frisk" även om jag inte är helt återställd på alla sätt riktigt än. Så vi firade med restaurang och vin. Lite vin... det kändes av ganska snabbt kan jag säga. Jag tar det väldigt lugnt på alkoholfronten, hjärnan har fått sig en omgång ändå så det räcker. Och man har ju inte direkt druckit vuxendricka på ett tag, senast tror jag var 14 februari.

Igår gjorde vi en jättemysig grej! Vi var iväg några pers till Sundbyholms slott på afternoon tea. Det fanns ett enormt utbud av nybakat bröd, ost, kakor och bakelser, - och så thé och kaffe förstås. Äta så mycket man orkar-konceptet och det gjorde vi ju såklart. Jag kunde inte ens få i mig så att jag fick smaka utav allting. Men oo så mycket gott... cheesecake, gräddbakelser, brownies, chokladmousse, blåbärspaj, äppelpaj, pannacotta, kakor, fruktsallad och allt man kan tänka sig. Direkt efter denna lilla tripp gick jag på konsert med musikaltema à la symfoniorkestern och musikalsångare. Konserten inleddes med Phantom of the operamedley av orkestern och jag bara satt och log. Blev sådär himla glad och saknade känslan av att vara med i en orkester. Studerade stråkarna och tänkte tillbaka att jag kunde suttit där bland alla musiker, lyssnade och njöt. Efter detta vidare till nästa grej och grillning på Betlehemsberget. Vi fick till en riktig lägereldskänsla där med brasan och korv och marshmallowsgrillning på pinnar. Det luktade eld och rök om våra kläder när vi begett oss därifån. Sedan gick vi ut och dansade.

Försäkringsbolag och försäkringskassan, vilket krångel. Det tar ju aldrig slut. Nu ersätter tydligen inte försäkringsbolag sveda och värk längre?!?! Enligt de får jag bara ersättning för merkostnader, läke - och tandvård samt ärr efter olyckan. Det är ju absurt. Var ska man vända sig för ersättning av psykiskt lidande, vanvård på sjukhus, sveda och värk, traumatisk upplevelse o.s.v.? Det tog ju för sjutton 40 timmar innan jag blev opererad p.g.a. brist på narkosläkare. De kollade inte min puls eller blödningar i hjärnan. De tvingade mig att gå upp ur sängen fast jag hade allvarlig hjärnskakning första dagen (sen fick jag absolut inte gå ur sängen) för att tvätta mig med min brutna hand. De missade att jag hade FYRA frakturer i handleden och la bara på en kompress som stank sprit. Ibland fick jag inte morfin när jag skulle. Min mamma fick sova på två stolar i en vecka... etc. etc. Detta är INTE OKEJ!!! Man känner sig rätt liten och hjälplös i den juridiska djungeln. Hur ska jag gå tillväga? Vart ska jag vända mig? HJÄLP!

Ni har väl inte missat att ni har fått dagens ros? (Kuriren lördag) Jag, syster och mamma vill i alla fall ge ett stort varmt tack till alla underbara människor som visat sin omtanke i samband med min olycka. TACK. Vi har haft färska snittblommor på bordet enda fram till nu, det är fantastiskt. Hjärta er.

Vill ni se mina nya tänder och leende?

Promenaderna fortsätter! En om dagen är det som gäller och det går framåt framåt. Många vändor på Djulö Allé blir det, börjar tröttna på den rundan. Kul med påsken är att det går massa filmer på tv, inne på andra Rädda Willy-filmen nu haha bääst. Idag har jag gosat med världens sötaste hundvalp! Världens sötaste minidrever. Jag vill också ha. Förresten, nu har jag tänder! Jag ser normal ut jippieee! Man ser ingen skillnad på vilka som är äkta och ej så jag är mycket nöjd och kommer fortsätta le. Nej nu ska jag snart vidare mot kompisarna och grillning. GLAD PÅSK

Hej alla söta. Jag mår riktigt bra nu! Operationen sist kunde inte gått bättre. Ställningen satt fast hårt som fasen inne i munnen så kirurgen fick ta i allt vad han orkade för att rycka loss den från tandköttet, helt otroligt. Tur man var bedövad och fick lugnande. Fick smärtstillande att ta efter bedövningen släppt också.. det gjorde susen. Först blev jag tvärtrött och somnade som en stock på vägen hem och sen var jag verkligen uppe i varv om man säger så.. inte varit så pigg och glad sedan innan olyckan. Var jättepratig och fnittrig och mådde allmänt bra och så har det faktiskt fortsatt sedan dess! Nu har jag kommit igång med mina promenader. Varje dag är det som gäller och nu blir jag allt starkare. Satte ribban högt och började med Djulö Allé första dagen jag var ute och traskade. Det tog typ 1,5 timme och när jag kom hem var benen som spagetti och jag somnade helt utmattad och sov i två timmar. Och idag gick jag först ner på stan och sen har jag och tjejerna gått runt i Norrköping idag.

Helgen har varit trevlig. Käkade ute på Rhodos i fredags med Bex och Em och i lördags var det så fint väder att vi grillade och käkade utomhus. Äntligen vårvarmt med solen, görnice. Imorgon blir det picnic i solen om så vädret håller i.

På onsdag får jag protes!!!!!!! Hejdå gluggen, kommer inte sakna dig.

Va bra att man har världens bästa immunförsvar just nu, noot. Jag som har dåligt immunförsvar annars också är typ 100 % mottaglig för alla sorters sjukdomar man kan komma på just nu. Nu var det förkylning det var dags för. Har mått riktigt ruttet ett tag med asond hals och igår hade jag feber. Så det har varit ännu mer softande på händelsefronten och Echinafors, halstabletter, näsdukar och Ipren.

Idag fick jag tvinga mig bort till sjukgymnasten på återbesök och lite nya övningar till handen. Var på vårdcentralen förra veckan också för efterkontroll av hjärnskakningen. Frågade hur länge det är normalt att ha ont i huvudet och vara yrslig och efter en smäll som min kan det tydligen ta 3-6 månader... jippie. Äh det ska nog gå snabbt för mig! Jag ska vara ett sånt one of a kind-fall, som repar sig ovanligt snabbt. Måste tänka så i alla fall annars deppar jag ihop. Vi håller tummarna. Jag fick i alla fall remiss till hjärnröntgen och neurologiska teamet. Vet inte riktigt vad det kommer innebära men de kommer på nåt sätt hjälpa en att komma tillbaka till vardagen. Och många promenader lär det bli framöver också så att jag blir pigg och får mer ork. Hade jag inte varit lite sjuk hade en dag som denna varit perfekt, så himla härligt vårväder ute.

Jag är lite nervös inför imorgon. Ska operera munnen då. Jag ska äntligen få bort stygnen och min metallställning som jag fått dras med i sex veckor. Far och flyg, äntligen! Men är lite nervös för hur pass ont det kommer göra. Vägrar ha så ont som sist och jag har fått både sjukhus - och tandläkarskräck efter allt som hänt. Skulle helst vilja bli sövd. Men vi får se hur det går. Håll tummarna.

Idag är det ändå en helt okej dag för... JAG HAR TAGIT BORT GIPSET :D :D :D Min arm är superduper smal, den ser nästan ut som ett skelett. Och den såg så himla rolig ut när gipset rök för jag hade solbränna kvar under gipset, så en fläck på armen var jättebrun. Men nu har jag fixat det så att säga.

En läkare visade mig röntgenbilderna på armen och jag blev ännu mer förvånad över sjukhusvården på Gwada...Läkaren visade att jag hade haft FYRA frakturer på handleden och en lång spricka i benet från handen upp på armen. Hur fan kunde de missa det?! Jag sa ju att jag hade ont i handen, ändå tvingade de mig att tvätta mig med den och det enda de gjorde var att lägga på en kompress som stank sprit. Fick vänta med att få den gipsad tills jag kom till Sverige, nio dagar senare. Vilka jäkla nötter!!!

Nu har jag i alla fall varit hos en sjukgymnast och fått övningar som jag ska göra 5 ggr om dagen. Vi har redan firat avgipsningen med fruktsallad och påskmust. Och nu fortsätter vi firandet med pizza!

Jag är inte längre invalid, jag kan faktiskt göra saker! Såhär glad blev jag då:

One step forward and two steps back. Och det stämmer ju. VAFAN! Kan det inte bara vara many steps forward? Igår var det en skitdag. Bakslag, one step back. Precis när det börjar gå lite bra och man känner sig som att nu, NU jävlar är jag nästan på banan igen och kan göra saker då kommer det, bakslaget. Kroppen säger ifrån och det mesta är allmänt ruttet och man vill bara gömma sig under täcket och grina. BUT WHY? Det är därför jag inte planerar saker i förväg. Jag kan inte räkna med att må bra, jag kan inte räkna med någonting.

Det går framåt! Nu börjar jag känna mig riktigt pigg :) eller i alla fall har jag gjort det de senaste dagarna. Hoppas jag inte trillar dit i nån nedåtgående svacka bara. Håller på att fixa det sista med försäkringspapprena som ska skickas nu. Mamma och jag skrattade så gott åt att man ska på skadeanmälan skriva en detaljerad beskrivning över vad som har hänt på TRE rader. Mamma har skrivit en berättelse på 12 sidor och då är det bara informativt...

I fredags vare myspys hos Emelie med ost & kex. Eller ost, kex och vin för de flesta. Men det sistnämda är nog inte såå bra om jag skulle få i mig. Riktigt trevligt var det att träffa brudarna i alla fall. Igår firades systers födelsedag i efterskott med släkten på pappas sida. Jag drack kaffe med sugrör, läckert läckert.

Senare åt vi tacos hos pappa. Andra gången på tre månader för mig. Åh va gott det var. Det var en av de grejer jag saknade på Gwada. Hur kan det vara så gott? Många svenska produkter man är bortskämd med just nu. Det var annat för nån månad sen. Lösgodis, sourcreme & onion chips, kavjar, tacos, (nog för att det inte är svenskt) marabouchoklad, sockerdricka, köttbullar, oboy och svenska tidningar. Så underskattat! Och hur kul är det inte att Robinson har börjat på tv4 igen? Och snart börjar Filip & Fredriks nya show. Heja Sverige, lite har vi i alla fall att erbjuda. Eller man vet i alla fall vad man saknar när man åker härifrån. Försöker se det från den ljusa sidan. Skulle ha varit i Karibien nu, där 30 graders värme, sol, bad, dykning, surfing, palmer och Piña Coladas är vardag. Det låter väl inte så kul va? Neee inte ett dugg... fan Sverige har ju i alla fall Kavjar! Som man har på en äkta bakismacka...  Haha just det! Vet ni vad som hände med den Kavjar mamma och syster hade med sig till mig i Karibien? Efter olyckan fick min chef nys om att syster hade Kavjar över och köpte två tuber för 50 euro xD Bra deal hon gjorde där lillsyrran. Aja...Karibien är inte dumt, men jag är i Svea nu, och nu ska jag bli frisk! Förresten ringde My från England idag för första gången efter olyckan. Pratade en bra stund med både henne och Frida. Det var skönt att äntligen få prata med dom. Det behövde jag.

Nu är det snarklådan. Godnatt på er

Har inte orkat skriva på ett tag. Jag försöker långsamt ta mig tillbaka till vardagen. Det går inte fort men det går i alla fall framåt. Jag är fortfarande helt slut i kroppen. Kroppen gör sitt bästa med att försöka läka och jag har inga som helst reserver, det märks för kroppen säger ifrån när det blir för mycket. Jag är fortfarande konstant trött, sover minst 12 timmar om dygnet. På sjukhuset sa de att efter en sån smäll och kraftig hjärnskakning behöver man sova mycket, det är viktigt för läkeprocessen och kroppens återhämtning. Jag kommer knappt ur soffan, bara att gå en sväng runt kvarteret är en tillräcklig ansträngning just nu. Men jag måste hitta balansen mellan att försöka tvinga iväg mig på korta promenader och att ta det väldigt lugnt. Det är sköj att träffa kompisar också och hitta på saker ngn gång ibland, men samma gäller där att kroppen säger ifrån när det blir för mycket. Men framåt går det.

Förra veckan opererades jag. Nu har jag världens glugg. Tyvärr rök en tand till som inte klarat sig :/ och så rök det benbitar från käken. Tre tänder borta sammanlagt. Fyfan va ont det gjorde när bedövningen släppte. Ja jävlar i havet helt olidligt. Nästa gång ska jag be om något starkare smärtstillande än alvedon, för det var alldeles för lamt. Och som jag såg ut sen också. Jag var svullen upp till näsan och kunde varken prata, äta eller dricka och var sydd i munnen både vertikalt och horisontellt. Tillbaka till ruta ett och sugrörsnivån! Ja herregud... Nu är jag i alla fall återställd från operationen och tur är väl det. Nästa operation är 2 april och då blir jag av med stygnen och metallställningen i munnen. Ska bli skönt att bli av med skiten. Den skaver och är i vägen.

Om en vecka får jag ta bort gipset på armen! YESS! Äntligen kunna göra alla vardagliga saker igen. Känner mig ju som en invalido bara av att ha gipsad arm. Inte ens kunna tvätta håret själv liksom.

Mamma proppar i mig div. vitaminer och mineraler som är bra för läkandet. Sist var det blutsaft jag fick att börja dricka, men fyfan där sa det stopp. Så vidrigt! Smakar typ brunsås blandat med gräs :S Igår fick jag kosttillskott med mineraler och grejs från min farbror på Hälsogymet. Jättesnällt av honom. En sån chokladshake om dagen, JA TACK! Det blir lite godare.